"Titta på min muffin!"

Home sweet home

Nu är jag hemma igen. Skönt. Borta bra men hemma bäst.
Jag skall försöka att inte göra en tre meter blogg nu, jag behöver verkligen sova.

Det jag egentligen ville säga var att jag är hemma.
Och att jag har haft det jättebra.
Och har saknat er jättemycket.

Och att det enda jag tänkte i bilen på vägen hem var "Run, run, you'll never make it!"

Jag ler.

Godbye, see you later

Nu packar jag väskan.

Jag och The family skall åka till släkthuset uppe i Norrland, Edsele. Det skall verkligen bli jätteskönt. Komma iväg och bara finnas till, utan krav eller måsten. Trots att jag kommer sakna vännerna och så här hemma.

Plus att jag är inne i en sådan där tänk-period, då alla tankar kommer samtidigt och jag måste rensa. Tänker för mycket med enklare ord. Vilket kan sluta med kollaps. Fast det har det inte gjort hittils. I allafall.



Just när jag tänker behöver jag vara ensam. Helst ha ett block och en penna. Skriva ned saker, rita oförståerliga bilder och uttrycka mig. Och trots att ingen annan förstår vad just jag menar med just den ringen på just det pappret så förstår jag. Och ibland räcker det. I allafall när hjärnan är en enda stor röra medan allt annat är fint uppstaplat eller ihopvikt i prydliga högar på sägen. Så kan jag inte göra med mina tankar. De är svåra att stapla upp. Sortera. Och det blir inte lättare av att det tillkommer tankar hela tiden. Snarare tvärt om.

Men nu har jag en del packning att göra i allafall, så jag skall försöka få det överstökat.



Förresten, innan jag glömmer.

Jonas Gardell är bara sååååååååå himla BRA! Ville bara få det sagt.



Och nu, till slutklämmen.

Jag kommer sakna er jättemycket.



Vi ses om en vecka.

Okej. Allvarligt. Jag känner bara hur det kryper i fingrarna. Jag har helt plötsligt, från ingenstans fått alldeles för mycket att blogga om! Hjälp, någon! Kan inte de där "vi vet var"- trollen komma och bara skriva allt jag tänker! Typ.

Ett djupt andetag.

Hej.
Den närmsta tiden har gått fort, och det har hänt väldigt mycket roligt. Jag tänkte faktiskt bara vara så tråkig att jag summerar allt i en och samma blogg (tråkig och tråkig, NÖDVÄNDIGT!) Men, jag gillar det inte riktigt. Aja, det får bli bra eller dåligt, jag bloggar ju i allafall.

1. Gröna Lund med Jill, Caroline, Maja, Jenny och Jessica. Sprang runt i våra gula RUT-tröjor (och amatörerna till fotbollslag som skulle också ha likadana tröjor, de kan ju köra upp något. Töntar.) och var allmänt galna. Jag skrek som vanligt som as och var lite smått hes dagen efter. Det var döroligt i allafall! Krysta forever, eller nåt ;) (Jag skall aldrig mer lita på Maja när hon säger att de faktiskt redan har tagit kort, för hon lurades. I kärlekstunneln till råga på allt. Men mitt och Carolines kort blev i allafall snyggt. Eller nåt.)

2. Göteborg med Anna och hennes familj, besök till Liseberg och vistelse i Mariehamn (tack till den underbara campingen i Mariehamn för de fräscha toaletterna, de är 100% godkända av extremt toalettkänsliga Marcus), även besökt Göta Kanal (Ja, the Göta kanal som i filmerna Göta Kanal, de har god glass där!). På Liseberg skrek jag som as, men blidde inte hes den här gången. Anna skrattade högt åt att jag skrek högt som fan, vilket måste sett jätteroligt ut, vilket det också var! Jag blev blöt. Jätteblöt. Första sommardoppet gjorde jag också (stolt). Det var superkul och alldeles... Alldeles underbart på våran lilla husvagnssemester! (trots att vädergudarna var lite hlavt emot oss på slutet) I loved it i allafall! Mer finns att läsa på www.denhelige.blogspot.com (anna's blogg)

Övriga kommentarer:

Grattis till jobbet Anna förresten, hoppas det går bra. Promenad och prata, eller en film, träffas? Om något av detta verkar intressant kan du ju ringa (eller typ skriva brev)

Tuttifruttiglass och massa prataprata :) Det var jättekul att träffas och snacka av sig lite. Vi får ta en helkväll snart du och jag, och catcha up på riktigt, äta popcorn och bara ha det bäst! Och spotta godis på dina kuddar.

Tack för chokladkakan, jag tar din också. (Vi måste ringa varann typ NU! Träffas! Hitta på något! Jag får PANIK!) Faktiskt. Det räcker inte med en vink och en kram. Sluta jobba.

Msn är sjukt. Jättesjukt.

Microsoft Explorer är helt uppfuckat.

Jag har komponerat ny musik. (Kom hit om ni vill höra)

Jag har hittat din tatuering Maja. (En jättefin fjäril, men tatu-tidningen är i Skåne. Fuck.)

Mitt akvarium är rensat. Jag triumferar med fanan högt när jag kokar bort äckelalger.

Mina Intersport-tofflor är uppätna an min (ibland) dumma hund. Trots det tycker jag om honom, han är så söt. Oftast, inte när han dregglar, då kan jag spy på honom.

Köpt två blommor och planterat om två gamla. Mitt totala blomantal är nu tolv. Yes.

Man säger inte körsbäret på moset. Det är ju det fulaste jag hört. Och det låter dessutom äckligt.

Akvarielampan har gått sönder. Fuck.

Jag borde delat upp detta i två bloggar. Försent.

Dumma bloggen vill inte ge mig en rubrik. Cp-blogg.

Jag saknar Caroline

Blogg nr. 50

Jag kommenterade just din senaste blogg. Bloggen om kärlek. När jag läste den kände jag hur tårarna började komma, igen. Jag bara måste blogga om det, tusen kommentarer räcker inte. På RUT-veckan när uppsättningen av "Vart jag än går finns du där" spelades var inte du med. Det var tråkigt att du inte var närvarande, och jag kände att något fattades. Men eftersom att kommit dit ett flertal gånger för att titta på oss så kände jag ändå att du var där liksom. Fast ändå inte. Du var ju inte där du skulle vara. På scenen.
Och så höll du det där talet.
Vid de första orden började jag störtgråta! Du skulle prata om kärlek. Jag kunde inte sluta. Det forsade ned för mina kinder. Talet var så fint, så ärligt och så otroligt bra!
När du var klar satt jag i Annas knä och störtgrät, fortfarande. Det var ett otroligt starkt ögonblick för mig. Jag visste inte att man kunde sakna någon så mycket. När jag sedan fick chans att krama dig var jag tvungen att säga det, trots att gråten fortfarande rann:

- JAG HAR SAKNAT DEJ SÅ HIMLA MYCKET!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, men du, jag vill bara att du skall veta:

Vissa människor kommer man närmare än andra, och för mig är du en av dem. Du är en av dem som verkligen tagit sig in till min själ och berört mig i hjärtat.
Du har alltid en plats i mitt hjärta Jill Mattsson.
Alltid.

RUT

Okej, nu har jag samlat mig lite. RUT-veckan är över. Saknar all galenhet, fantasivärlden man på något sätt sveps in i. Men ja, nu är det slut, för den här gången.
I lördags var det mycket tårar. Jättemycket. Två hela timmar tårar. Lättnad, lycka, olycka, glädje, sorg, ALLT PÅ EN GÅNG! Så mycket känslor som svallar, vilket kan vara lite svårt att förstå om man inte tillhör denna underbara skara människor. Vi rockade verkligen järnet! Vi var bäst!

RUT-veckan har varit underbar! Tack till alla som fick det att bli så. Tills vi ses igen, i nästa fantastiska, exklusiva, underbara production!

Men Jill och Jenny skall sluta. Det är sorgligt. Jag vill hoppas att de kommer tillbaka, slänger sig in i leken igen i sista sekund. Men skolan tar mycket tid. Det gör mig ledsen. För visst, vi kommer träffas mycket och ofta ändå, men det är något speciellt med RUT. Faktiskt. Jag kommer sakna er där.

I'll miss you darlings.