Okej. Allvarligt. Jag känner bara hur det kryper i fingrarna. Jag har helt plötsligt, från ingenstans fått alldeles för mycket att blogga om! Hjälp, någon! Kan inte de där "vi vet var"- trollen komma och bara skriva allt jag tänker! Typ.

Ett djupt andetag.

Hej.
Den närmsta tiden har gått fort, och det har hänt väldigt mycket roligt. Jag tänkte faktiskt bara vara så tråkig att jag summerar allt i en och samma blogg (tråkig och tråkig, NÖDVÄNDIGT!) Men, jag gillar det inte riktigt. Aja, det får bli bra eller dåligt, jag bloggar ju i allafall.

1. Gröna Lund med Jill, Caroline, Maja, Jenny och Jessica. Sprang runt i våra gula RUT-tröjor (och amatörerna till fotbollslag som skulle också ha likadana tröjor, de kan ju köra upp något. Töntar.) och var allmänt galna. Jag skrek som vanligt som as och var lite smått hes dagen efter. Det var döroligt i allafall! Krysta forever, eller nåt ;) (Jag skall aldrig mer lita på Maja när hon säger att de faktiskt redan har tagit kort, för hon lurades. I kärlekstunneln till råga på allt. Men mitt och Carolines kort blev i allafall snyggt. Eller nåt.)

2. Göteborg med Anna och hennes familj, besök till Liseberg och vistelse i Mariehamn (tack till den underbara campingen i Mariehamn för de fräscha toaletterna, de är 100% godkända av extremt toalettkänsliga Marcus), även besökt Göta Kanal (Ja, the Göta kanal som i filmerna Göta Kanal, de har god glass där!). På Liseberg skrek jag som as, men blidde inte hes den här gången. Anna skrattade högt åt att jag skrek högt som fan, vilket måste sett jätteroligt ut, vilket det också var! Jag blev blöt. Jätteblöt. Första sommardoppet gjorde jag också (stolt). Det var superkul och alldeles... Alldeles underbart på våran lilla husvagnssemester! (trots att vädergudarna var lite hlavt emot oss på slutet) I loved it i allafall! Mer finns att läsa på www.denhelige.blogspot.com (anna's blogg)

Övriga kommentarer:

Grattis till jobbet Anna förresten, hoppas det går bra. Promenad och prata, eller en film, träffas? Om något av detta verkar intressant kan du ju ringa (eller typ skriva brev)

Tuttifruttiglass och massa prataprata :) Det var jättekul att träffas och snacka av sig lite. Vi får ta en helkväll snart du och jag, och catcha up på riktigt, äta popcorn och bara ha det bäst! Och spotta godis på dina kuddar.

Tack för chokladkakan, jag tar din också. (Vi måste ringa varann typ NU! Träffas! Hitta på något! Jag får PANIK!) Faktiskt. Det räcker inte med en vink och en kram. Sluta jobba.

Msn är sjukt. Jättesjukt.

Microsoft Explorer är helt uppfuckat.

Jag har komponerat ny musik. (Kom hit om ni vill höra)

Jag har hittat din tatuering Maja. (En jättefin fjäril, men tatu-tidningen är i Skåne. Fuck.)

Mitt akvarium är rensat. Jag triumferar med fanan högt när jag kokar bort äckelalger.

Mina Intersport-tofflor är uppätna an min (ibland) dumma hund. Trots det tycker jag om honom, han är så söt. Oftast, inte när han dregglar, då kan jag spy på honom.

Köpt två blommor och planterat om två gamla. Mitt totala blomantal är nu tolv. Yes.

Man säger inte körsbäret på moset. Det är ju det fulaste jag hört. Och det låter dessutom äckligt.

Akvarielampan har gått sönder. Fuck.

Jag borde delat upp detta i två bloggar. Försent.

Dumma bloggen vill inte ge mig en rubrik. Cp-blogg.

Nostalgi

Jag tittade på Little Mermaid för någon dag sen. Och jag älskar den fortfarande.

Blogg nr. 50

Jag kommenterade just din senaste blogg. Bloggen om kärlek. När jag läste den kände jag hur tårarna började komma, igen. Jag bara måste blogga om det, tusen kommentarer räcker inte. På RUT-veckan när uppsättningen av "Vart jag än går finns du där" spelades var inte du med. Det var tråkigt att du inte var närvarande, och jag kände att något fattades. Men eftersom att kommit dit ett flertal gånger för att titta på oss så kände jag ändå att du var där liksom. Fast ändå inte. Du var ju inte där du skulle vara. På scenen.
Och så höll du det där talet.
Vid de första orden började jag störtgråta! Du skulle prata om kärlek. Jag kunde inte sluta. Det forsade ned för mina kinder. Talet var så fint, så ärligt och så otroligt bra!
När du var klar satt jag i Annas knä och störtgrät, fortfarande. Det var ett otroligt starkt ögonblick för mig. Jag visste inte att man kunde sakna någon så mycket. När jag sedan fick chans att krama dig var jag tvungen att säga det, trots att gråten fortfarande rann:

- JAG HAR SAKNAT DEJ SÅ HIMLA MYCKET!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, men du, jag vill bara att du skall veta:

Vissa människor kommer man närmare än andra, och för mig är du en av dem. Du är en av dem som verkligen tagit sig in till min själ och berört mig i hjärtat.
Du har alltid en plats i mitt hjärta Jill Mattsson.
Alltid.

Jag är totalt megaseg.

Tunisien

Okej, nu är jag hemma igen.
Och jag tänkte, för att inte förstöra min Tunisienblogg, att jag skall VÄNTA tills jag lagt in alla bilder på datorn och så. Så ni får vara nyfikna ett tag till.

Det var i allafall HELT UNDERBART!
Mer säger jag inte. Än.

Favorit i repris

JAG SKALL TA DEJ, DIN FITTBUSKE!

Ett minne

Ibland tittar man på ett fotografi och önskar sig tillbaka.
In i fotografiet, tillbaka till den underbara stunden.
Ibland minns man skrattet och ögonblicket, ler en stund och blickar framåt.
Någon gång önskar man också att tiden kunde gå fortare, och ta en till platser man aldrig förr besökt, sett eller varit.

Men oftast, så gapskrattar man med digitalkameran i handen och gör en posé.
"Klick"



Jag har ett underbart minne.