Godbye, see you later

Nu packar jag väskan.

Jag och The family skall åka till släkthuset uppe i Norrland, Edsele. Det skall verkligen bli jätteskönt. Komma iväg och bara finnas till, utan krav eller måsten. Trots att jag kommer sakna vännerna och så här hemma.

Plus att jag är inne i en sådan där tänk-period, då alla tankar kommer samtidigt och jag måste rensa. Tänker för mycket med enklare ord. Vilket kan sluta med kollaps. Fast det har det inte gjort hittils. I allafall.



Just när jag tänker behöver jag vara ensam. Helst ha ett block och en penna. Skriva ned saker, rita oförståerliga bilder och uttrycka mig. Och trots att ingen annan förstår vad just jag menar med just den ringen på just det pappret så förstår jag. Och ibland räcker det. I allafall när hjärnan är en enda stor röra medan allt annat är fint uppstaplat eller ihopvikt i prydliga högar på sägen. Så kan jag inte göra med mina tankar. De är svåra att stapla upp. Sortera. Och det blir inte lättare av att det tillkommer tankar hela tiden. Snarare tvärt om.

Men nu har jag en del packning att göra i allafall, så jag skall försöka få det överstökat.



Förresten, innan jag glömmer.

Jonas Gardell är bara sååååååååå himla BRA! Ville bara få det sagt.



Och nu, till slutklämmen.

Jag kommer sakna er jättemycket.



Vi ses om en vecka.