Jag har inte bloggat på länge och jag är inte ett skit ledsen över det (mest för att jag alltid annars beklagar mig över det ett halvt blogginlägg). Så, nu var det lilla dilemmat avklarat.
Dagen som gått började väldigt, väldigt bra, och med funderingar.
Får man inte le längre i dagens samhälle?
Jag, som så många andra dagar sitter på busstationen klockan kvart i sju på morgonen. Det är en relativt fin morgon och jag har jättebra musik i öronen (Matt White - Best days).
Jag ler. Sådär mysler. Och folk tittar konstigt på mig.
För att jag råkar vara glad.
MEN FÖRLÅT SÅ JÄVLA MYCKET DÅ!
Gahh.
Lycka är totalt jävla fett underskattat i alldeles för stora delar av samhället.
(Och jag känner att härifrån och uppåt kan ha varit lite överdrivet, men ni fattar poängen)
Okej, för att komma till något helt annat, en av mina bästaste vänner har kommit hem från WhiteRussia (och jag är inte dum i huvudet, jag flummar, okej?), så jag och en annan av mina bästaste vänner skall fika hemma hos henne idag. Yey! Happy, joy!
Ikväll är det desperata hemmafruar, så jag måste köpa gott också
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
tack sötis! (BELARUS, för er andra som är dumma i huvudet :P)
Pussar
Låten är bäst, jag älskar den :) Kan liksom inte sluta lyssna, man blir så glad och så lycklig inombords :)
White Russian!? :D
Jättegod drink ;)
Skicka en kommentar