När du står på vägskälet och undrar vilken väg du skall då, att stanna upp och tänka.
För jag tror du gick fel.
Och du kan vända. Det är ingen som hindrar dig, men det är en väg att gå, och det ser mörkt ut.
Men trots att du inte tror det, är du säker på att ingen ropade på dig när du började springa längst den smala stigen? Är du säker på att ingen undrade vart du tog vägen, vad som hände med dig? Är du säker på att ingen saknade dig? Och är du säker på att den väg du vandrar längs med är den ditt hjärta vill följa?
För jag tror du gick fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det var väldigt väldigt vackert skrivet. :)
Tack så mycket :)
jag gråter...
pussaokramar
du har nog lite poet i dig, men det måste du ha fått av din syster :P
Skicka en kommentar