Het nörd i solglasögon

Eller som Amanda skulle säga:
"Het mongo i solglasögon"

Het CP-mongo i solglasögon.
Man tackar. Godnatt.

Hur går andning till?

När mellangärdet sänks sugs luft in i lungorna och när mellangärdet höjs pressas luften ut. Detta kallas bukandning. Men man bröstandas också. Det innebär att bröstkorgen utvidgas med hjälp av revbenens muskler. Bröstandningen är mer ansträngande och svarar normalt för en minbdre del av andningsarbetet.

Ifall någon skulle glömt.

Min krönika (bortsett från minimala ändringar)

Fobi. En rädsla som obeskrivligt nästlat sig in i hjärnan och gått över styr. Den är olika kraftig hos olika människor, och har olika inverkan på människors liv. Vissa kan inte leva normalt på grund av deras extrema rädsla. Någon kanske har fått för sig att myror är det läskigaste som finns och skriker och tjuter så fort de är i närheten. En annan tycker kanske att spindlar är det vidrigaste som finns. Precis som jag tycker. Jag har fobi för spindlar. Det är något med dem som jag bara inte klarar av. Och det jobbiga är att jag inte kan styra över det själv. Ibland kan jag se en spindel och komma på mig själv. Varför håller jag andan? Är jag så himla rädd? Jag tycker ibland att jag är fånig, men så är det bara. Jag har fobi. En gång till exempel, när mamma skriker på mig ifrån källaren och ber mig komma ner. Och självklart gör jag det. När jag väl är nere så säger hon, "Du får ta bort den där!".Fem meter bort på golvet ser jag en stor mörk klump. Jag stannar och rör mig inte ur fläcken. En stor spindel, är min första tanke som fått min kropp att frysa till is. När jag stått helt blick stilla en stund säger mamma, "Men hallå, det är en padda, ta bort den fort!"Jag andas ut. Känner hur hela kroppen släpper en spänning som hela tiden funnits där. En spänd rädsla som jag alltid känner när jag ser spindlar, eller, som i det här fallet, tror att jag ser dem. Det var ju bara en padda. Så, jag går fram och tar bort den. När jag sedan går upp för trappen känns det som om tusen miljoner småspindlar kommer efter. När jag känner så skyndar jag på lite extra, trots att jag vet att det inte finns någonting där. Men så är det. Det är en del av min fobi.
En annan fobi, som min syster känner en som har men som är betydligt ovanligare, är fiskfobi. Hon har alltså fobi för en så, enligt normen, normal sak som fiskar. Min syster berättade att den här tjejen har ett akvarium utanför sitt rum, som hon springer förbi varje gång. Hon äter heller inte fisk, vilket är förståeligt. Det skulle ju vara som om att jag åt spindlar! Och det skulle jag verkligen inte kunna göra, när jag knappt klarar att titta på dem. Men, det är en del av hennes fobi. Alla är vi olika. Och har man själv en fobi tror jag att det är lättare att sätta sig in i en annan persons situation, men som jag sa, alla är vi olika. En fobi kan ha en sån otrolig inverkan på människors liv. Som om man har stark klaustrofobi. Du är i en enorm byggnad med 20 våningar, och ser att det finns en hiss och en trappa. Dina vänner springer fort in i hissen och skriker att du skall komma med. Men det går inte. Du sitter fast i marken och kan inte röra dig. "Tänk om den går sönder? Eller fastnar? Eller rent av får för sig att inte öppna dörrarna när man är uppe? Jag kanske inte får luft?!" Det måste vara en otrolig plåga. Att hela tiden ha en så påverkande rädsla i huvudet som inte går att komma undan. En rädsla som vägrar försvinna, hur mycket man än intalar sig själv till att ”det är ingen fara”. Visst, min spindelfobi påverkar, men förmodligen inte på samma sätt. Jag menar visst, jag måste gå rakt igenom spindelrummet på Skansen, och inte titta åt sidorna. Och jag måste gå fort. Men jag kan i alla fall undvika min fobi, till skillnad ifrån en klaustrofobiker eller en som har fobi för höga höjder, med andra ord höjdskräck. De måste möta den. Jag kan gå ut ur rummet.

Nääää. Blääää.

Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!
Jag orkar inte plugga, men jag måste. Bajs.
Fast, om ett tag kommer jag nog tycka det är kul, jag skall skriva en krönika. Men ändå.
Sen är det lite kemi, om jag hinner.

Aja, blä blä blä. Just nu orkar jag bara inte.

Reklamjävel

Det finns en reklam som jag verkligen hatar.
"Det heter ju bröd med korv. Man tar ju alltid brödet först."

Vem kom på det? Varför försöker man pränta in skit som att det heter bröd med korv i nästa generations hjärnor? Hur hade de tänkt att det skall låta om tio år, "Ursäkta, jag skulle vilja ha ett bröd med korv." Ni hör ju själva när ni säger det, det låter helt jävla bakom flötet!
Och i onsdags, när jag och Anna satt och spanade in första avsnittet av "Pussycat Dolls", så kommer denna reklam minst tre gånger. När vi kommenterat att den är absurd och att man blir förbannad av att bara tänka tanken att det heter "Bröd med korv" säger Anna:

"Jag har bevis för att det inte heter bröd med korv. För att när man började sälja korv på marknader och liknande, så sålde man en korv i ett litet papper, alltså inte med bröd. Det är först som senare som brödet har kommit, så därför kunde man ett tag välja om man bara vill ha korv eller om man ville ha korv med bröd som tillbehör. Och då självklart om man vill ha det så säger man: 'Jag skulle vilja ha en KORV MED BRÖD'. HA! Korven kom först!"
Alltså, jag och Anna har härmed bevisat att det heter Korv med bröd.

Och till korvbrödsbagaren eller vad fan du heter, bröd med korv you're ass!

Amandas telefonsvarare

Alla vet ju att Amanda pratar fort. Det gör hennes telefonsvarare också, haha!


HejdetärAmandajagkantyvärrintesvarajustnumendukanjulämnaettmeddelandeeftertonenomduvill. Hejdå.

Moppekörkort - snart är det mitt

Tvåltillverkning på Kemilektion

Slem, Kladd och Fett är syskon som badar i en liten porlinsskål. Men fett är död, han har drunknat. Slem och Kladd däremot lever. De är enäggstvillingar, men Fett är bara halvtvilling, för han har inte samma mamma.

Slem har fått namnet Slem Citrus von Sockervadd.

Kladd heter Kladd Mango von Paris Hilton (Sockervadd).

Fett var döpt till Fett Lavendel von Tuggummi.

De doftar Citrus, Citrus/Frisk luft och Frisk luft.

Fett är lila medan tvillingarna är vit-gul-rosa.

Slem och Kladd är omsorgsfullt omhändertagna av sina ägare, medan Fett blev till salu till högsterbjudande. Stackars liten.

Le och vinka, le och vinka.

Nostalgi

Jag tittade på Little Mermaid för någon dag sen. Och jag älskar den fortfarande.

Jag tjuvlyssnar i skolan

Okej, det är ett mycket roligt fenomen, det här med att Tjuvlyssna. Idag när jag stod ensam i korridoren och plockade bland mina böcker hör jag något som jag fann väldigt roande.

Lärarinna 1 - Är alla där eller?
Lärarinna 2 - Ja, det är de...
Lärarinna 1 - Men, vart skall du då?
Lärarinna 2 - Jag skall bara hämta knivarna! (bryter på spanska)

Haha, man kan ju undra vad de gjorde med de barnen.
Fast, jag är ju ganska lättroad också.

Egobloggen

Jag skulle bara vilja påstå att jag är en;
snygg, smart, rolig, intelligent, fyndig, magisk, underlig, underbar, teaterapa, snurrig, flamsig, vimsig, livfull, unik, fantastisk, självsäker, galen, flumboll, tankspridd, omtyckt, charmig, annorlunda, duktig, omtänksam, väluppfostrad, ansvarsfull, verbal, busig, glad, sprallig, mysig, helvild, tokig, framåt, posetiv, egen, musikalisk, skrattig, popcorn-älskande, telefonmissbrukande, grisälskande liten pojke på femton år som för tillfället är på väldigt bra humör.

Jag behövde en egoblogg.

Happy, happy

USA-projekt

Jag och Alexandra blev klara med våran redovisning idag "YES!"
Men jag är sjukt stressad. Våran skola borde stämmas för att ha framkallat allvarliga stressproblem hos oss elever.
Vi stod och funderade på att svimma med flit, för få gå hem och göra klart diverse arbeten som skall lämnas in NU. Men vi kom på att det var en mindre bra idé.
Vi klarade det ju i allafall. Inte behövde vi svimma för det.
Och jag känner mig nöjd.

Jag är Beyoncé Knowles i allafall.

Roligt mail från Paddan

Kebab House, Timrå Fyra ungdomar ~18 sitter och äter. Plötsligt gör en av killarna en underlig grimas och alla de andra kollar konstigt på honom.

Kille 1: Ehm, jag tror jag har fått kebab i näsan.
Kille 2: Har du kebab i näsan?
Kille 1: Ja…
Tjej 1: Vadå, har du fått kebab i näsan?
Kille 1: Ja!
Kille 3: Har du fått kebab i näsan?!
Kille 1: Men jaaa! Ska ni ta och säga det en gång till i kör också kanske?

Killen fortsätter äta men gör efter en stund ytterligare en underlig grimas. Killen mitt emot brister ut i gapskratt.

Kille 1: Det är faktiskt inte roligt! Varje gång jag typ sväljer känns det som om den går djupare… Kille 2: Haha, men du gör snygga ansiktsuttryck!

Kille 1 blir sur men fortsätter äta. Snart gör han dock ytterligare en underlig grimas.

Kille 2: Haha! Du spänner liksom hela ansiktet!
Kille 1: … Alltså, va fan!
Kille 1 börjar hosta, gurgla och fnysa högt. Efter mycket kämpande lugnar han ner sig.
Kille 1: Ja! Den lossnade! Men kolla, det var ju sallad!
Kille 1 visar stolt upp salladsbiten, stoppar sedan in den i munnen och sväljer nöjt.
Tjej 1: Åt du upp den?!
Kille 1: Ja, jag har ju betalat för maten!

Lookin' good nowadays

Bloggen har aldrig varit snyggare.

Och jag vet att jag skrivit många bloggar idag, men det bara blidde så.
Faktiskt.

DUKTIGA JAG

Jag tyckte att jag var duktig nu. Nu fick jag 91% rätt på första kapitlet som gäller min mopedbok! Så förhoppningsvis går det lika bra med de andra, men ja, det återstår att se.

Och för alla som vill ha lite information så skall jag vara med Amanda ikväll. Det vill säga när hon har hjälpt sin fader att fixa i trädgården ;D

Ha det bra alla flumbullar därute!
Ja, jag är övertrött!

Lyckoönskningar

Caroline Palm, jag vill officiellt önska dej lycka till idag, och jag hoppas att du får det underbart trevligt! Hälsa födelsedagsbarnet och ge henne en kram ifrån mig.
Hoppas att det går bra för dej.
Puss och kram <3

Blogg nr. 50

Jag kommenterade just din senaste blogg. Bloggen om kärlek. När jag läste den kände jag hur tårarna började komma, igen. Jag bara måste blogga om det, tusen kommentarer räcker inte. På RUT-veckan när uppsättningen av "Vart jag än går finns du där" spelades var inte du med. Det var tråkigt att du inte var närvarande, och jag kände att något fattades. Men eftersom att kommit dit ett flertal gånger för att titta på oss så kände jag ändå att du var där liksom. Fast ändå inte. Du var ju inte där du skulle vara. På scenen.
Och så höll du det där talet.
Vid de första orden började jag störtgråta! Du skulle prata om kärlek. Jag kunde inte sluta. Det forsade ned för mina kinder. Talet var så fint, så ärligt och så otroligt bra!
När du var klar satt jag i Annas knä och störtgrät, fortfarande. Det var ett otroligt starkt ögonblick för mig. Jag visste inte att man kunde sakna någon så mycket. När jag sedan fick chans att krama dig var jag tvungen att säga det, trots att gråten fortfarande rann:

- JAG HAR SAKNAT DEJ SÅ HIMLA MYCKET!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, men du, jag vill bara att du skall veta:

Vissa människor kommer man närmare än andra, och för mig är du en av dem. Du är en av dem som verkligen tagit sig in till min själ och berört mig i hjärtat.
Du har alltid en plats i mitt hjärta Jill Mattsson.
Alltid.

Jag är knölig

Och nu har jag bytt färg på bloggen. Igen. Aldrig kan jag vara riktigt nöjd. Blä på mig. Plus att jag inte riktigt har bestämt mig om jag tyckte att bloggen blev bättre eller sämre? Jag är helt enkelt FÖR kompliserad.
Jag är inte heller riktigt nöjd med mina bloggprestationer. Jag borde blogga oftare. Det skulle både vara bra för mig och för de som läser. Jag har så mycket som behöver komma ut ur mitt huvud egentligen. Suck.

Jag skall i allafall, från och med idag, försöka blogga oftare och bättre.
Det kan ni slå er i backen på.

Störigt, väldigt störigt

Jag fattar inte. Hur kan något man egentligen tycker är intressant bli RÖV bara för att det blir tvingat? Sitter och försöker trycka in historia i huvudet, men jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Och det är störigt. Provet imorgon känns nervöst.
Det är synd att det alltid blir så jävla stessigt med sånt här. På slutet av terminen skall allt lämnas in och det skall göras NU. Vart blev "fritid" av?

Men det är väl bara att rycka upp mig och tänka posetivt.
Jag är bäst.

Jill

Din fest var så bäst!
GRATTIS TILL MIN 20-ÅRIGA LADY STARDUCK!